NÄR SÄMST BLIR BÄST

Har du haft en upplevelse av riktigt dålig service någon gång? Jag skulle tro det.

John Cleese beskrev i en intervju hur vissa hotell i England driver sina hotell enligt devisen:

”Vi skulle ha kunnat driva det här hotellet ordentligt om det inte vore för hotellgästerna.”

ApropÃ¥ John Cleese och hotellservice. Jag antar att du sett TV-programmet ‘Pang i bygget’ (Fawlty Towers)? De tolv avsnitten är av mÃ¥nga ansedda som det roligaste och bästa som gjorts inom genren komedi.

Det är dock inte vad som är mest intressant.

Visste du att den förste så kallade expert som tittade på utkastet till första avsnittet sågade det med fotknölarna?

Visste du att John Cleese fortfarande har det där uttalandet uppsatt på sitt kontor?

Visste du också att Pang i bygget bygger på en idé utifrån en hotellupplevelse med den sämsta tänkbara service?

Hotellet som programmet bygger på hette egentligen Gleneagles Hotel och Basil Fawllty bygger sin karaktär kring just den hotellägaren. En man som gjorde bisak till huvudsak och tvärtom.

Vad är det jag försöker säga här?

Jo, min poäng är att om du bara ser till att finna en ventil, eller användning för det du är med om, så kan även en dålig upplevelse bli användbart. Inget man nödvändigtvis behöver önska varit ogjort.

Det blir en annan närvaro och känsla när man erfarit något med egna sinnen. Bra som dåliga.

Veckans träning skulle därför kunna vara att reflektera över alla mindre trevliga upplevelser och se om man kan använda dem till något konstruktivt. Vem har sagt att det här behöver vara negativt på lång sikt bara för att det är det just nu? Att vara med om när något inte fungerar som det ska kan skapa en drivkraft att göra något åt det.

Träna på att bli fascinerad istället för frustrerad. Det kan nämligen bli fröet till nästa artikel. Det kan få dig att äntligen säga ifrån, att sätta ned foten en gång för alla. Eller bli träning på att släppa det som inte är värt att lägga energi på.

Det kan bli ett blogginlägg, En tweet. Ett Facebookinlägg. En bok. Ett diskussionsämne. Ett föredrag. Ett skämt. En revanschkänsla. En lärdom till nästa gång. En affärsidé.

Eller till och med världens bästa TV-program.

Varmt välkommen till ännu en mÃ¥ndag med Veckans Peptalk, ‘din thermos i gryningen’.

……………..

INSIKT PÃ… 54 RUE LEPIC

Det var när vi just passerat ett grönsaksstånd med ljuvligt stora och fina vita sparrisknippen som insikten slog mig.

”Vad hÃ¥ller jag pÃ¥ med?”

Montmartre med den där röda kvarnen ovanför Moulin Rouge. Fransmän som vant kommit gåendes med två färska baguetter under armen. Doften av fromage från ostbutikerna. Kyrkklockornas ringande från Sacré Coeur. Jag höll på att missa allt det där.

Jag hade haft så bråttom upp till 54 Rue Lepic i Paris för att se var Vincent Van Gogh bodde att jag hade missat allt som fanns på vägen dit också.

Tänk dig att gå omkring i Paris, med allt som finns där, och så bara ha en blå port framför ögonen. Vilket slöseri. Det som också hände var nämligen att det där slutmålet, 54 Rue Lepic, var häftigt i sig, men det var inte så coolt att man behövde komma dit svettig och med priset av att ha blundat för allt annat.

Jag har fÃ¥tt lära mig att en resa är bra pÃ¥ tre sätt. Först har du nÃ¥got att längta till. Sen njuter du under tiden. Slutligen har du minnena kvar efterÃ¥t. ”Den som varit pÃ¥ en resa har alltid nÃ¥got att berätta” som nÃ¥gon filosof sa.

Det hänger ihop det där med mål och resa, kombinationen av de två är det som är grejen. Är du bättre på själva resan än att lokalisera målet? Eller är du liksom jag bättre på det omvända?

Samma dag man ska åka hem från en resa är också en träning. Det blir lätt en enda lång transportsträcka, en väntan på något annat. Men, även det är ju livet. Resan till och från jobbet är samma sak.

Jag är glad för att vi valde att stanna upp där vid det där grönsaksstÃ¥ndet. Jag tog fram min iPhone och spelade lÃ¥ten ‘Rue Lepic’ med Yves Montand. Lugnet infann sig och därefter tränade jag pÃ¥ att inte bara fokusera pÃ¥ vart vi skulle utan ocksÃ¥ själva promenaden dit, som nu gick i betydligt trivsammare tempo.

Vad behöver du bli bättre på, något att se fram emot eller att njuta mer av resan? För det är kombinationen av mål och resa som är grejen. Bra insikt där på väg mot 54 Rue Lepic. Nu finns bara minnena kvar. Till nästa resa. Vilken är din?

…………….

Tack för att du läser Veckans Peptalk, Låt framrutan vara större än backspegeln och gå med huvudet högt så hörs vi nästa måndag igen!